Svar på tal
Fick en kommentar av någon som bad mig förklara lite mer ingående vad jag gör här och varför jag är här. Så det tänker jag ägna mig åt en stund nu. Och jag tar det från början.
Jag är nu 19 år gammal och tog studenten i våras (2011). När man har gått ut skolan står man plötsligt där utan att ha den blekaste om vad framtiden kommer att erbjuda. Det blir en sådan stor omställning till de närmsta tretton åren då man gått i skolan och vetat att efter varje skolavslutning väntar ett sommarlov som följs av en ny hösttermin. När jag hade tagit studenten hade jag inte en minsta aning om att jag sju månader senare skulle bege mig helt ensam ut på mitt hittills största äventyr. Men så blev det!
Känslan när jag hade tagit studenten kan nog bäst beskrivas med ordet frihet. Plötsligt kunde vad som helst hända och jag kunde själv bestämma hur mitt 2011 skulle sluta. Helt oberoende av någon annan. Bara jag med mina egna beslut. Några dagar efter studenten åkte jag tillsammans med mamma, pappa och lillasyster till New York i fem dagar för att turista i staden. Och jag älskade det.
Jag är en sådan där person som måste ha mål att se fram emot. Annars känner jag att jag saknar motivation och ingenting blir bra. Så när vi kom hem från New York i början på juni kände jag att jag ville tillbaka. Ett nytt mål blev att försöka ta sig dit igen.
Jag började sommarjobba för att spara pengar och samtidigt sökte jag internet runt för att finna inspiration och idéer på vad jag skulle kunna göra i New York. Jag kom fram till att jag skulle åka hit för att studera, av flera anledningar. För det första tycker jag själv att jag är dålig på engelska och skulle verkligen vilja förbättra mitt språk. Med tanke på det, är det ju ypperligt att åka till USA för att plugga engelska. Här om någonstans känner jag att jag verkligen kommer att utveckla min engelska då jag är tvungen att använda det språket hela tiden. Jag fann en organisation EF, Education First, som har skolor över hela världen där folk från hela världen väljer att studera av olika anledningar. Här i New York kunde man välja mellan att bo på själva campuset eller i en host family. Jag valde att bo på campuset för att få chansen att träffa människor från hela världen och utbyta livserfarenheter med dem. Det är verkligen intressant att träffa på nya kulturer varje dag och höra historier om hur det är att bo och växa upp i andra länder. Plus att jag redan funnit många nya vänner från olika länder, vilket betyder att jag skapat kontakter som gör det möjligt för mig att komma och hälsa på dessa människor om jag vill se hur dem bor och hur deras vardagsliv verkligen ser ut. När jag läste om EF fann jag att de hade många olika program att välja bland och fastnade till slut för ett som heter EF Volunteer. Programmet är en blandning av studier och praktik. Jag valde det eftersom jag finner det väldigt intressant och utmanande att först åka hit ensam och studera engelska för att senare få komma ut i arbetslivet i USA. Jag ser det som en stor erfarenhet som jag kommer att ha nytta av på många sätt. Jag kommer under denna resas gång säkerligen lära mig mycket om mig själv och självklart samla på mig erfarenheter från andra människor, och fram för allt om hur det är att arbeta i ett annat land med ett annat språk än mitt nativa.
I augusti 2011 bokade jag denna resa. Jag kunde välja att vara borta från allt mellan två veckor till femtiotvå veckor. Jag valde tolv, det kändes som en lagom lång period för att åka hemifrån ensam för första gången. Och jag valde att åka från den tolfte februari till den sjätte maj av anledningarna att jag varken skulle missa min lillasysters artonårsdag (den åttonde februari) eller några av mina bästa vänners studentfirande som kommer att äga rum strax efter att jag kommer hem. Plus att februari och mars i Sverige inte alltid är så mysiga månader, man går bara och längtar efter våren som aldrig tycks komma. Men här i New York är det redan jättemycket vår nu!
När jag satt på planet på vägen hit pirrade det verkligen i magen. Jag var lite nervös men mestadels förväntansfull. Nervös för att lilla jag skulle klara mig på egen hand. Lilla jag som kan vara otroligt tankspridd och allt annat vad jag nu kan vara… Men jag vet att mina vänner tror på mig. Deras tro får mig att känna att jag faktiskt klarar allt, bara jag vill. Och man måste våga vara orädd om man ska komma någonstans i livet. Jag vill känna att jag verkligen levt, och upplevt den värld vi lever i och känner till. Och jag börjar med att flytta till New York för ett tag.
Bilden tog jag min andra dag här när vi åkte till Top Of The Rock. Så. Vacker. Utsikt.
/ J
